|
|
|
Hot mot de naturliga stammarna Orsaken till att man planterar ut fisk är att man vill kompensera för ett hårt fisketryck. Men varje utplantering av fisk i vattendrag med naturliga stammar innebär ett hot mot dessa. De allra flesta av de odlade öringsstammarna har en extremt smal genetisk bas. Det går helt enkelt inte att få tag i tillräckligt många föräldrapar för att etablera ett avelsbestånd med acceptabel genetisk bredd. Minimum för en avelsbesättning är 25 föräldrapar. Dessutom är stammarna i regel extremt anpassade till förhållandena i en fiskodling, efter att i allt för många generationer gått i odling utan komplettering med ny avelsfisk. Ett sådant exempel är Heligeå-öringen. Den härstammar från ett enda föräldrapar och har levt i odling sedan 1974. Detta är en insjööring som i de flesta fall planteras ut i strömmande vatten, både i inlandsåar och sådana som mynnar i havet. Och ofta där det redan finns självreproducerande vild öring. Med utsättningen av fångstfärdig fisk ökar automatiskt fisketrycket på den befintliga vilda fisken. Dessutom ökar konkurrensen om föda, ståndplatser och lekbottnar. Det finns också en betydande risk för genetisk utarmning av det vilda beståndet, om odlingsfisken under leken skulle lyckas sprida sina smala gener till den vilda fisken. Till sist ska man inte förbise det faktum att romtagning och konstgjord befruktning med vilda fiskar, som alltså inte själva kan välja partners, minskar den genetiska bredden i vattensystemet.
|
