|
|
| Utan att mästra någon
vill jag ändå påstå att många fiskare, och då menar jag inte bara
metare och spinnfiskare utan också oss flugfiskare, har mycket kvar att
lära om hur fisken lever – och i detta fall också vad den kan dö
av. En del av detta är mycket elementärt, och den som en gång satt sig in i hur en fisk är konstruerad och vad som skiljer den från ett varmblodigt däggdjur, kan sedan på ett bättre sätt förstå vad man kan och inte kan göra med en fångad fisk för att återutsätta den i oskadat skick. Ibland går det, ibland går det inte, och det är som vi ska se oftast omständigheterna runt fångsten som är avgörande – och inte enbart hur försiktiga vi tror oss vara vid återutsättningen. Det vi gör rätt och riktigt vid ett tillfälle behöver inte vara lika rätt vid ett annat. Fiskar är till att börja med växelvarma, vilket betyder att hela deras ämnesomsättning styrs av temperaturen på det omgivande vattnet. För det andra är fiskar konstruerade för ett viktlöst tillstånd nere i vattnet. Det betyder att de inte har något starkt och skyddande skelett med kraftiga revben hopvuxna vid bröstbenet. Man kan alltså inte lyfta en fisk på samma sätt som man lyfter till exempel en liten kattunge, hur ömt och försiktigt man än tar i den. För det tredje motsvaras våra väl skyddade lungor av fiskens gälar, vilka ligger betydligt mer exponerade för yttre påverkan, och för det fjärde består 
fiskens överhud av ett slemskikt, vilket är olika tjockt under olika
tider på året och som vid vissa tillfällen är synnerligen känsligt
för beröring, medan fisken vid andra tillfällen tål en helt annan
hantering. Det finns fler aspekter på detta, men vi kanske skall stanna
här tills vidare.Det sprider sig lätt myter bland oss flugfiskare, och ur dessa myter växer det sedan olika trender. Många tycks idag tro att det farligaste man kan utsätta en fisk för är en hullingförsedd krok eller en hand som man inte blött i vatten innan man berör fisken. Av det senare följer också bruket att avstå från att använda håv vid fisket, medan det idag inte tycks vålla några bekymmer att lyfta upp en fisk för fotografering och sedan släppa tillbaka den. Man vidtar kanske alla försiktighetsmått vid fotograferingen – men glömmer att man strax innan plågat runt fisken i poolen under en tio minuter lång drillning. Att lyfta en tiokilos lax eller en stor öring i stjärtspolen ser för visso ganska macho ut. Men är fiskens ryggrad konstruerad för att bära upp hela kroppsvikten på det viset? Och är det lämpligt att ta ett stadigt tag om fiskens nacke medan man lossar flugan, när risken att samtidigt trycka till över gällocken och de där under oskyddade gälarna är stor? Och vad händer med en fisk som hålls under buken, när den inte har några kraftiga revben som skyddar de inre organen? Nej, ovan beskrivna beteenden kan man se också hos många i övrigt ansvarsfulla flugfiskare. Det är alltså inte illvilja utan okunskap – och ibland bara obetänksamhet - som ofta skadar den fisk man sedan med stor försiktighet släpper tillbaka till vattnet efter att först på bästa sportfiskarmanér både ha pussat på huvudet och lyft hatten för. |
| Sveriges Flugfiskares Förening |
