|
Catch and
release utövas av allt fler flugfiskare. Men det gäller att förstå att
fisken är växelvarm och har ett skelett konstruerat för ett viktlöst
tillstånd nere i vattnet – och vad det innebär när vi lyfter den
ovanför ytan eller drillar och återutsätter den vid olika
vattentemperaturer.
Alla måste vi emellanåt släppa tillbaka
fångad fisk oavsett vad vi i övrigt tycker om så kallat catch and
release fiske. Ibland är vi kanske inte ens medvetna om att vi bedriver
catch and release, till exempel när vi återutsätter fisk som inte
håller det aktuella vattnets minsta mått eller vid de tillfällen vi
släpper en fredad öring under höstens sena harrfiske. Istället för
att vara ett strikt biologiskt baserat verktyg för att skydda vissa
fiskbestånd från för hårt fiske, så har begreppet catch and release
idag tyvärr fått halvt "religiösa" övertoner hos vissa
förespråkare – man har gjort det mer till en etisk än en biologisk
fråga – och många flugfiskare känner därför olust också då de
fullt lagligt behåller en fisk för stekpannan. Den typen av polarisering
mellan att behålla eller returnera fisken är vi naturligtvis inte
betjänta av.
Begreppet
catch and release har därigenom kommit att bli ett något olyckligt
språkbruk, som starkt präglas av det personliga tyckandet, varför jag
själv idag hellre
många gånger väljer att säga "fånga och släppa tillbaka",
eftersom företeelsen då inte längre blir lika laddad. Fenomenet att
släppa tillbaka fisken beskrivs
titt som tätt i olika sportfiskeböcker och tidskriftsartiklar, men som
jag ser det är problemet faktiskt inte alltid så enkelt som att kroka
loss och släppa tillbaka fisken, även om man är försiktig och följer
alla de råd och anvisningar
man läser om. |