Den fiskköpare och den fiskodlare som tror att vi på myndighetssidan inte får höra allt skvallret om hur det går till ute i busken är allt bra naiv! Ok, det är för sällan som vi får fram hållbara bevis som kan leda till åtal och fällande domar men vi får veta mycket! Svårigheterna att få fram bevis kopplar jag själv till att även köparna kan ha ett egenintresse av att det inte grävs för mycket i deras fiskaffärer...

Jag tillhörde länge den lilla grupp som inte tyckte att man skulle välja vilken fisk (läs regnbåge) som helst d.v.s. matfiskregnbåge som utsättningsfisk i sportfiskevatten, utan vi borde få importera riktig regnbåge från USA så att vi kunde få en riktig sportfisk i våra vatten. Öring fanns på den tiden nästan bara i naturliga bestånd eller hos väldigt rika sportfiskeklubbar...
     Idag har jag nyanserat min bild kraftigt. Jag anser visserligen fortfarande att om vi skall jobba med regnbåge så bör vi via en speciell karantänsanläggning (som inte finns idag), för att skydda oss emot de sjukdomar och parasiter som vi inte vill ha hit till våra vatten, få hit en sportfiskeregnbåge.
     Den största förändring har dock skett i min grundsyn på fiskevård.

Förändringen innebär främst att jag inte längre anser att det svenska sportfisket skall, eller ens kan, utvecklas med regnbågen som bas. Vi kan inte bygga ett långsiktigt hållbart ekologiskt försvarbart sportfiske med regnbåge som bas, vi kan inte bygga ett brett accepterat (d.v.s. även icke-fiskare skall acceptera det) "folkflugfiske" med regnbåge som bas.

Svenskt sportfiske måste byggas med svenska arter som bas om vi skall uppnå en ekologiskt försvarbar långsiktig hållbarhet och en lättillgänglighet som lämpar sig för "folksportfiske" i allmänhet och "folkflugfiske" i synnerhet.
     En av det svenska sportfiskets paradarter heter öring och den skall vi vara rädd om och noga ta tillvara!

Fiskevård består egentligen i korthet av fiskereglering (d.v.s. förbudstider, fångstbegränsningar, minimimått, redskapsbegränsningar, o.s.v.) och fysisk biotopvård (d.v.s. "baxning av stenar", byggande av fiskvägar m.m.).
     Om man misslyckats med fiskevården eller om betingelserna är sådana (t.ex. vattenkraftsreglering) att fiskevården är chanslös så återstår fiskutplantering.
     Fiskutplantering är det som återstår när man misslyckats med den egentliga fiskevården!

Det finns ingen anledning att överhuvudtaget glorifiera fiskutplanterandet och även anledningen att glorifiera utplantering av öring, röding eller harr, som är nordiska arter som naturligt har funnits här, är mycket begränsad.
     Dessa fiskar skulle ha kunnat finnas här inom sina respektive utbredningsområden om inte människan förändrat naturens villkor för mycket. Harr och röding i sjöar och åar söder om Klarälven-Dalälven, d.v.s. söder om limes norrlandicus (= den naturliga norrlandsgränsen), är nästan lika främmande som regnbågen...
     Jo, jag är medveten om de fåtaliga undantagen från den regeln!

Jag anser att det kan vara fördelaktigt att arbeta med dessa arter på "fel" ställe istället för att jobba med regnbåge eller ännu värre bäckröding. Bäckrödingen är en fiskevårdspest vars enda fördel är att den i små vattendrag klarar den andra fiskevårdspesten minken bättre än vad öringen gör!

Var bara medveten om att ni kommer att få kämpa för introduktion av harr och röding på fel ställen eftersom det är onaturligt och enligt lagstiftningen skall ni avkrävas en s.k. miljökonsekvensbedömning innan ni eventuellt får klartecken till introduktionen! Öringen däremot har i relativt modern tid haft en nästan landstäckande utbredning...