Text Ulf Pierrou. Foto Ulf Pierrou och Lars Arned

Du kanske t.o.m. väljer din fiskeplats med plånboken, d.v.s. du åker och fiskar där man erbjuder flest antal tillåtna fångade fiskar för lägsta fiskekortspriset. Då är du klart medskyldig till dagens situation med en allt mer ökande grad av genetisk förstöring av den svenska öringen och en aldrig sinande ström av fiskar som alltför ofta är smittade av olika fisksjukdomar ut i våra svenska fiskevatten!

De allra flesta fiskerättsägarna vill – helt naturligt – ha en avkastning av sin fiskerätt. De väljer alltså med plånboken, d.v.s. de väljer den "fiskevård" som kunden verkar vilja ha (eller ibland den billiga matfisk man själv vill ha...). Detta innebär att i alltför många fall (= nästan alltid) så applåderas den styrelse som på årsmötet kan visa upp att man köpt och satt ut mycket fisk.
     Den styrelse, som föreslår att man skall använda fiskekortsinkomsterna till att bygga fiskvägar, baxa stenar i ån och kanske sätta ut ögonpunktad rom av en lokal eller regional öringstam istället för att köpa den billiga "blåvita öringen" i fångstfärdigt format, får ofta argumentera mycket och länge för att bli vald! Varför? Jo, för att kunden vill ha stor och lättfångad fisk och struntar i hur den ser ut och var den kommer ifrån! Kunden väljer med plånboken!

Detta är för övrigt en inställning till fiskevården som absolut inte är förbehållen fiskerättsägare. Det fungerar exakt lika i sportfiskeklubbar som har egna arrenderade vatten! Man skall ha så mycket fisk som möjligt för pengarna! Hur fisken mår, hur fisken ser ut och minst av allt vilken öringstam det handlar om är ointressant (om man ens väljer öring för den är ju dyrare än regnbåge...)! Största möjliga mängd fisk för pengarna – får man mera fisk utan kvitto så är det ok!
     Ja, det vill säga att det skall i alla fall stå en stor mängd fisk angiven på kvittot som skall visas upp för årsmötet men... Nästan ingen fiskköpare begär att få kontrollväga att man får rätt fiskmängd! Idag har alla seriösa fiskodlare portabla digitala vågar som möjliggör noga uppvägning av fisken om ni skall dela upp fisken i flera vatten – det är bara att fråga. Har fiskleverantören ingen våg skall ni kanske inte handla där...

Jag har fått rapport om en fiskevårdsområdesförening som misstänkte att fiskköpen inte fungerade alldeles riktigt så de fejkade en nödsituation som innebar att fiskleverantören var tvungen (fast han inte ville) att släppa all fisk i en stor bassäng som fiskevårdsområdet hade lånat. När köparna efteråt själva vägde upp fisken och körde ut den till sina vatten hade de fått ungefär två tredjedelar av vad det stod på fakturan. Leverantören hade lovat så och så många kg av en viss öringstam. Gissa om köparna sedan var misstänksamma även om det var rätt öring de fått!

Går det till på det viset är det inte konstigt att en del fiskförsäljare kan hålla låga priser!

Det finns ingen som kan titta ner i en stimmig och skummande leveranstank och avgöra om det är 100 kg fisk eller 200 kg eller 300 kg i den! Fiskodlare med många decenniers erfarenhet hävdar att den som påstår sig kunna "väga" fiskmängden i en fisktank på det sättet är en lögnare. Tänk vad de berättar när de skall gå i pension...
     Detta är alltså fysiskt omöjligt att avgöra eftersom det är fisk i många lager i tanken, fiskarna far omkring stressade och luftningen skall vara på för fullt för att fisken inte skall få syrebrist i den lilla mängden vatten som finns i en leveranstank.