|
De flesta
sjukdomsangrepp i fiskodling har klara samband med stress. Denna
stress kan bero på lekmognad, hög temperatur i vattnet, låg
syrgashalt, hög täthet i fiskbeståndet, felaktig hantering, etc. Att
överhuvudtaget befinna sig i en fiskodling är för en laxartad fisk
ett stressmoment i sig, då fisken är revirhävdande. Genetik ,
vattenkvalitet, trågdjup och utfodringsrutiner är inte oväsentliga
orsaker heller.
Alla
dessa faktorer (plus ett stort antal till) samverkar så det är inte
alltid lätt att bara göra en åtgärd och få resultat. Ibland kan
även den fisk som man själv tycker ha de sämsta förhållandena i
odlingen bli den finaste rent utseendemässigt.
Då förhållandena är så olika i olika
odlingar med olika vattenkvaliteter, temperaturkurvor, humushalt,
ph-värden, alkalinitet och närsalter måste man anpassa odlingen efter
de lokala förhållandena. Vissa riktlinjer med genomströmmningskrav,
syrgashalter, tätheter per volym vatten finns det dock. De fiskodlare
som är anslutna till fiskhälsan uppfyller även dessa krav.
Behandlingen fiskodlaren akut gör är att i
första hand bada med bakteriehämmande preparat och i andra hand mata
med antibiotika vilket inte används utom vid höga dödligheter och
efter samråd med veterinär. Antibiotikaanvändningen i Sverige är
väldigt låg då vi internationellt sett har en positiv
sjukdomssituation och en fungerande hälsokontroll. Vi har även ganska
strikta regler när det gäller att flytta fisk mellan inland och hav.
Skuggskydd,
svältning innan hantering, förebyggande badningar och höga hygienkrav
är det man gör i förebyggande syfte. Den
långsiktiga lösningen vore naturligtvis att minska tätheterna och
driva fisken långsammare vilket ger ett högre pris på fisken då man
får ett lägre ekonomiskt utfall per odlingsyta. Detta kanske inte
tillfullo skulle räcka till men en bra bit på väg. Fisktätheten har
betydelse då ju mer fiskar du har per volymenhet desto fler bakterier
får du. Dock får det inte bli för glest då fisken stressas av för
mycket internstrider.
Felfria fiskar - högre pris
Problemet är ganska
likartat det som finns inom jordbruket, det vill säga att alla vill ha
ekologiska produkter men ingen vill betala för det. Det
första köparen frågar efter är i princip priset. Mycket
av denna problematik skulle lösa sig själv om bara konsumenterna (ex
flugfiskaren) krävde felfria fiskar i de vattnen de fiskar i. Och
tyckte att detta går före priset och till viss del även storleken på
fisken.
Åker
man iväg till ett Put&Take vatten och bara fångar skadad fisk
skall man naturligtvis klaga och begära pengarna tillbaks. Samma sak
gäller om man har ett eget vatten och leverantören kommer med
undermålig fisk. Denna skall man naturligtvis inte ta emot. Detta
fungerar nog när det gäller utlovade storlekar på fisken, då brukar
klagomålen dyka upp rätt kvickt.
Kanske
det är så att vi ersatt så många vilda vatten med
utplanteringsvatten att vi fiskare inte längre vet hur en frisk fisk
ser ut och bara värderar vikten på den samma? Lite
skrämmande är det enligt min mening när man hör missnöjda fiskare
som kommer hem efter en resa och säger att de fångat "några
sillar" och då menar fisk i kilosklassen. Lika
skrämmande när de stolt visar upp en båge med ryggradsförskutning
fast helt fenlös i vikter runt fyra kilo eller mer.
Utplanteringsvattnen
har ändrat karaktär sen de började dyka upp i mitten på sextiotalet.
Då fiskade man efter fisk på en tre-fyra hekto och isättningarna var
en eller högst två ggr om året. Var fisken lite sliten reparerade den
det på någon månad och började även äta lite av det som fanns
naturligt i vattnen. Idag
är omsättningen en helt annan och fiskarna vill ha fångstobjekt i
storlekar som närmar sig den havsvandrande laxens.
Helt
klart är det så att risken för fisken att drabbas av fenskador ökar
med storleken då den då måste uppehålla sig i odling en längre tid
och även kanske drivas hårdare. Så
problemet är inte enbart ett fiskodlingsproblem utan även vad vi
fiskare vill ha för fiske. Stor
fisk är inte så benägen att äta insekter och vakar då heller inte i
samma utsträckning.
Personligen
har jag tröttnat på dessa "extrem P/T-vatten" och fiskar
numera nästan enbart i vilda eller av fiskeklubbar kontrollerade vatten
då jag där upplever att de inte drivs så hårt som de rent
kommersiella. Hellre
lägre medelvikt och vackrare och mer naturligt uppförande fisk än
jättestora nyutsatta köttklumpar. Så
frågan om den fenskadade fisken och dess orsaker kanske vi i första
hand skall ställa oss själva. Vad
är det för fisk och fiske vi vill ha i framtiden? |
