text Bert-Åke Andersson. Foto Lars Arned

I början kan man om man tittar noga se att fiskar med till synes hela och fina fenor får en grå beläggning på fenorna. Det är fisken som reagerar mot bakterieangreppet med att producera mer slem på de angripna ytorna. Tar man ett bakterieprov på ett antal fiskar på dessa grå ytor hittar man med säkerhet flexibakterier. Det är i detta ganska svårupptäckta skede som man har en reell chans att behandla framgångsrikt genom badning av fisken. Detta går till som så att man sänker nivån i tråget och slår i en bakteriedödande lösning i tråget som har den koncentrationen så att bakterierna dör men ej fisken. Tillåter syrgashalt och temperatur stänger man även av tilloppsvattnet en halvtimme för högre effekt.

Har besättningen blivit så angripen att fisk börjar dö i höga antal är risken stor att bakterierna har kommit in i kroppen på fisken. Då kan man börja se rena sår på fisken och öppnar man ett antal fiskar kan man ibland se förändringar på fiskens inre organ så som njure, mjälte och lever. Ofta är fiskens gälar angripna med en grå beläggning och sämre syreupptagning som följd. I detta läge skickar man alltid iväg fisk till fiskhälsan för proffesionell provtagning för att man skall säkerställa vad det är för typ av bakterie som angripit fisken. Det finns ju många sorters sjukdomar fisk kan få och en del är mycket allvarligare än dessa. Vid höga dödligheter som man inte med säkerhet kan bestämma orsakerna till handlar man alltid på detta sätt. När det gäller flexi/flavobakterier är det ovanligt med höga dödligheter förutom på yngel den första sommaren och hos lax under vintern.
     Parasiter brukar man kunna hitta själv på odlingen (de är ganska stora och går att se i mikroskop) och oftast orsakar de yttre angrepp som fiskodlaren kan bada bort relativt enkelt. Mot parasiter använder man andra badningspreparat än mot bakterier. Ibland räcker det med vanligt koksalt i koncentrationer som motsvarar Östersjövatten ungefär. Ibland får man ta till formalin.
     Flexi/flavobakterier är allmänna i alla vatten och de har olika trivseltemperaturer så man kan få problem i odlingen under i stort sett hela säsongen. Mest dock under vinterns och sommarens senare hälfter. Den sort som angriper under vintern kan vara ganska svårbehandlad och speciellt hos lax kan man ibland få angrepp som koncentrerar sig på fiskens mundelar och gälar. Hos öring och regnbåge brukar som på andra delar av året vara bröst och stjärtfenor bakterierna ger sig på.
     Både fisken och bakterierna har en långsammare ämnesomsättning när det är kallt i vattnet vilket gör att bakterierna är svårare att döda samtidigt som fisken läker långsammare. Med stigande temperatur på våren läker de flesta skador ut dock kan det vara svårt för fisken att helt reparera en allt för svårt angripen fena.

Sveriges Flugfiskares Förening