Em ett gammalsvenskt ord för vatten - det är f.ö. samma ord som utgör prefix i ämbar - och vattnet i ån har en central roll i Ems förflutna. Det är en å som rinner inte bara genom ett storslaget landskap, utan också som en röd tråd genom händelserika sekler. Emån ruvar på otaliga historier och många av dem kretsar runt dess "hoppande silver" - havsöringen. Öringen har satt sin prägel på Em sedan urminnes tider. Redan på 1300-talet anlades borgen Aemphnisholm vid åns utlopp; som ett lås och ett skydd för det lukrativa laxfisket som bedrevs in i vårt sekel. När det kommersiella laxfisket upphörde, ersattes det av ett fiske av mer filosofisk karaktär, då flugfiskande engelsmän tog med sig sin andra "religion"
   Ems herrgård har varit i familjen Ulfsparres ägo sedan mitten av 1700-talet. Idag bebos herrgården av Göran Ulfsparre och hans fru Mona. Redan i hallen antyder väggens prydnaden i form av en tio-femton laxspön, vad herrgårdens historia dväljer. Ett av dem har tillhört Charles Ritz, hotellkungen, som var en ofta sedd gäst i huset på 50-talet. Hans namnteckning lyser fortfarande genom lacken. Ett par tavlor med antika originalflugor från House of Hardy hänger strax nedanför. Rummet bredvid är en flugfiskets sakristia, en våt dröm för flugfiskande fetischister - rullar, spön, böcker, tidningar, flugor, fångstjournaler, uppstoppade havsöringar och prydnadsföremål fyller rummet och ger det karaktären av ett museum om flugfiske.

Här huserade Göran Ulfsparres pappa, Gustaf Ulfsparre, ryttmästaren, och rummet ser fortfarande ut som det gjorde under legendens levnad. Göran och Mona förfogar över en våning, resten disponerar släkten som ofta kommer till Em på besök. Godset hamnade i släktens ägo sedan Fredrika Katarina Strömfeldt, änka efter Johan Abrahamsson Ulfsparre gift om sig med chefen för Kalmar regemente, Ludvig Fahlström. Han dog barnlös 1759 och hans begravningsvapen hänger fortfarande i hallen.
   När Gustaf Johansson Ulfsparre ärvde godset efter sin styvfar, fanns inte den herrgårdsbyggnad vi ser idag. Den brändes ner på 1600-talet av krigslystna danskar, och byggdes upp igen först i början av 1800-talet.En brokiga historia till trots så är det invånarna under ytan som platsen blivit mest känd för. Varje höst kämpar världens grövsta havsöringar mot ström och forsnackar för att leka på åns bädd av grus. Den ovanligt höga näringshalten har gett Emån världens största havsöring och gjort den till ett eldorado för flugfiskare från hela världen.